Vernisage
Min älskade dotter Thilda och hennes skolkamrater i 3:an har konstutställning.
De har i samarbete med en konstnärinna arbetat hårt i flera veckor och idag hade de nu äntligen vernisage.
Alla 75 barnen samlades framför stora huset på Sahlströmsgården och sjöng 3 vackra höstvisor.
Sen öppnades utställningen i stalleriet.
De skön sjungande barnen gjorde mig som vanligt rörd och vädret var strålande.
Utställningen var bara helt underbar.
Vilka färger!
Vilken kreativitet!
Vilken livslust!
Jag kan inte med ord beskriva det därför låter jag er ta del av min dotters underbara tavlor.
Ett vackert orange hus.
En helt fantastisk blomma i randig vas.
Jag bara älskar den här tavlan.
En tavla gjord i trä med en utsågad katt och sen målad.
Kan det vara Missan hon tänkt på här?
Jag kan inte se mig mätt på dessa bilderna.
Bra Thilda, fortsätt måla !!!
De har i samarbete med en konstnärinna arbetat hårt i flera veckor och idag hade de nu äntligen vernisage.
Alla 75 barnen samlades framför stora huset på Sahlströmsgården och sjöng 3 vackra höstvisor.
Sen öppnades utställningen i stalleriet.
De skön sjungande barnen gjorde mig som vanligt rörd och vädret var strålande.
Utställningen var bara helt underbar.
Vilka färger!
Vilken kreativitet!
Vilken livslust!
Jag kan inte med ord beskriva det därför låter jag er ta del av min dotters underbara tavlor.
Ett vackert orange hus.
En helt fantastisk blomma i randig vas.
Jag bara älskar den här tavlan.
En tavla gjord i trä med en utsågad katt och sen målad.
Kan det vara Missan hon tänkt på här?
Jag kan inte se mig mätt på dessa bilderna.
Bra Thilda, fortsätt måla !!!
Hos Marina i Vitsand
Nu har Thilda äntligen fått komma till Marina och hälsa på hennes älsklingar Marconi, Pilot och Vinga.
Vi skulle följa med Marina ut och träna Vinga som är under inridning.
Precis som förra gången så skulle jag köra Pilot och vi skulle ha Marconi på släp.
Men först så var vi tvugna att hämta kusarna i hagen.
Liten Thilda med stor Marconi.
Gamla farbror Marconi är 20 år och det blev ömsesidig kärlek direkt mellan Thilda och Marconi.
De var så söta tillsammans.
Marina bekräftade att Marconi är svag för barn.
Förra ägarens tvååriga barn kunde lasta honom själv i transporten !!!!
Måste bara dela med mig av en vacker profilbild på Pilot.
Selad och klar med mycket assistans av Marina.
Det är alldeles för många remmar och grejer på en sele för att jag ska klara detta själv än så länge.
Men jag kunde efter lite övertalning få Pilot att ta tränset.
Han tyckte nog att jag var klumpig och tölig, men skam den som ger sig.
Sen bar det av ut på skogsvägarna och det gick bra.
Marconi försökte inte ens att äta idag.
Vi travade till och med några gånger och det gick undan.
Vinga var också väldigt duktig och travade snällt på med Marina på ryggen.
Så här fin utsikt hade Thilda och jag ifrån vagnen.
Det skulle bara ha varit lite trevligare om inte Pilot hade fisit så mycket.
Det stank rätt rejält där vi satt.
Hemma igen så var det ut i hagen som gällde och Thilda kunde förstås inte slita sig.
Här kommer en liten bildserie.
Vinga, Pilot, Marconi, Marina och Thilda
Pilot
Vinga
Thilda och Marconi
Tack Marina för en härlig eftermiddag hemma hos dig och hästarna.
Vi kommer tillbaka och det är ett löfte inte ett hot !!!!
Kramisar från Thilda och mig.
Vi skulle följa med Marina ut och träna Vinga som är under inridning.
Precis som förra gången så skulle jag köra Pilot och vi skulle ha Marconi på släp.
Men först så var vi tvugna att hämta kusarna i hagen.
Liten Thilda med stor Marconi.
Gamla farbror Marconi är 20 år och det blev ömsesidig kärlek direkt mellan Thilda och Marconi.
De var så söta tillsammans.
Marina bekräftade att Marconi är svag för barn.
Förra ägarens tvååriga barn kunde lasta honom själv i transporten !!!!
Måste bara dela med mig av en vacker profilbild på Pilot.
Selad och klar med mycket assistans av Marina.
Det är alldeles för många remmar och grejer på en sele för att jag ska klara detta själv än så länge.
Men jag kunde efter lite övertalning få Pilot att ta tränset.
Han tyckte nog att jag var klumpig och tölig, men skam den som ger sig.
Sen bar det av ut på skogsvägarna och det gick bra.
Marconi försökte inte ens att äta idag.
Vi travade till och med några gånger och det gick undan.
Vinga var också väldigt duktig och travade snällt på med Marina på ryggen.
Så här fin utsikt hade Thilda och jag ifrån vagnen.
Det skulle bara ha varit lite trevligare om inte Pilot hade fisit så mycket.
Det stank rätt rejält där vi satt.
Hemma igen så var det ut i hagen som gällde och Thilda kunde förstås inte slita sig.
Här kommer en liten bildserie.
Vinga, Pilot, Marconi, Marina och Thilda
Pilot
Vinga
Thilda och Marconi
Tack Marina för en härlig eftermiddag hemma hos dig och hästarna.
Vi kommer tillbaka och det är ett löfte inte ett hot !!!!
Kramisar från Thilda och mig.
En tur på Amir
Eftersom vi är mycket väl medvetna om att Thilda snart kommer att växa ur River, så måste vi hitta fler alternativ, om hon nu vill fortsätta att rida vill säga.
Jag tror att hon vill det.
Man behöver bara säga häst så lyser hon som en liten sol.
Madde hörde av sig häromdagen och frågade om jag trodde att Thilda ville rida på Amir.
Dum fråga sa jag.
Sagt och gjort, igår 19 sept, så åkte vi till stallet där Amir bor.
Vi mötte Madde som varit ute och byggt muskler på Amir i en grusgrop.
Väl tillbaka på stallbacken så fick Thilda leda ut honom till den lilla ridbanan de har där.
Hon fick börja med att lära sig leda en häst på western vis.
Madde är en mycket bra och pedagogsik lärare och Amir är en riktig läromästare också.
Så fort man gör fel så stannar han.
Thilda fick också prova på att longera på western vis.
Där hon med rösten och olika rörelser med linan och händerna fick Amir att veta vilket håll hon ville att han skulle gå, vilken gångart och hur fort det skulle gå.
Thilda var jätteduktig och Amir lyssnade verkligen på henne.
Jag var helt förundrad och Madde berömde henne jättemycket.
Sen var det dags att slänga upp Thilda i sadeln.
Amir är ju lite högre än vad River är.
Men jag lyckades att få upp henne, stark mamma !!!!!
Thilda fick en del instruktioner av Madde om hur man rider western och Thilda lyssnade och sög åt sig som en svamp.
Så här bra såg det ut.
Thilda hade aningen för korta ben och stigbyglarna gick inte att få upp högre, men det var inte långt kvar tills hon har lika långa ben som Madde.
Thilda red olika ridvägar och fick Amir att göra som hon ville.
De var jätteduktiga.
Sen frågade Thilda om inte jag skulle få rida också.
En något förvånad Madde tittade på mig och sa ja det får hon.
Madde hämtade en pall och jag klev upp.
Här är jag på väg att lägga ifrån mig tyglarna för att testa om jag kan få Amir att gå dit jag vill genom att använda viktförflyttning.
Det gick fakiskt.
Sen fick Thilda avsluta med att ¨leda¨ Amir utan att använda grimskaft eller annat hjälpmedel.
Genom att använda sitt kroppspråk fick hon honom att följa henne som en hund.
Tiden sprang iväg, men så är det väl när man har roligt.
Amir var jätte duktig som stod ut med oss och han fick en morot när vi kom till stallet.
Där fick Thilda hjälpa Madde att stretcha Amir och borsta och sen fick han vila sig i hagen.
En super dag.
Sådana vill vi ha fler.
Jag tror att hon vill det.
Man behöver bara säga häst så lyser hon som en liten sol.
Madde hörde av sig häromdagen och frågade om jag trodde att Thilda ville rida på Amir.
Dum fråga sa jag.
Sagt och gjort, igår 19 sept, så åkte vi till stallet där Amir bor.
Vi mötte Madde som varit ute och byggt muskler på Amir i en grusgrop.
Väl tillbaka på stallbacken så fick Thilda leda ut honom till den lilla ridbanan de har där.
Hon fick börja med att lära sig leda en häst på western vis.
Madde är en mycket bra och pedagogsik lärare och Amir är en riktig läromästare också.
Så fort man gör fel så stannar han.
Thilda fick också prova på att longera på western vis.
Där hon med rösten och olika rörelser med linan och händerna fick Amir att veta vilket håll hon ville att han skulle gå, vilken gångart och hur fort det skulle gå.
Thilda var jätteduktig och Amir lyssnade verkligen på henne.
Jag var helt förundrad och Madde berömde henne jättemycket.
Sen var det dags att slänga upp Thilda i sadeln.
Amir är ju lite högre än vad River är.
Men jag lyckades att få upp henne, stark mamma !!!!!
Thilda fick en del instruktioner av Madde om hur man rider western och Thilda lyssnade och sög åt sig som en svamp.
Så här bra såg det ut.
Thilda hade aningen för korta ben och stigbyglarna gick inte att få upp högre, men det var inte långt kvar tills hon har lika långa ben som Madde.
Thilda red olika ridvägar och fick Amir att göra som hon ville.
De var jätteduktiga.
Sen frågade Thilda om inte jag skulle få rida också.
En något förvånad Madde tittade på mig och sa ja det får hon.
Madde hämtade en pall och jag klev upp.
Här är jag på väg att lägga ifrån mig tyglarna för att testa om jag kan få Amir att gå dit jag vill genom att använda viktförflyttning.
Det gick fakiskt.
Sen fick Thilda avsluta med att ¨leda¨ Amir utan att använda grimskaft eller annat hjälpmedel.
Genom att använda sitt kroppspråk fick hon honom att följa henne som en hund.
Tiden sprang iväg, men så är det väl när man har roligt.
Amir var jätte duktig som stod ut med oss och han fick en morot när vi kom till stallet.
Där fick Thilda hjälpa Madde att stretcha Amir och borsta och sen fick han vila sig i hagen.
En super dag.
Sådana vill vi ha fler.
Thildas första hopptävling tillsammans med River
Söndag morgon och vi var alla nervösa inför Thildas första riktiga hopptävling på ridskolan i Torsby.
Det märktes att Thilda var nervös också för hon fräste inte och spottade när hon blev väckt på morgonen.
Efter frukost och ihopplockande av diverse grejer så åkte vi för att hämta vår proffshjälp Madde.
Sen bar det av till Lindbacken för att hämta River.
Där pågick en febril verksamhet av borstande och putsande.
Att lasta in River i Maddes transport var inga som helst problem och sen bar det av till ridskolan.
Där fortsatte putsandet och flätandet av manen.
River var hur cool och lugn som helst i röran av nya hästar och ungar som sprang omkring överallt.
Så här fin blev han efter Thildas och Maddes omsorger.
Sen var det en lååååång väntan innan det var dags för Thilda och River att göra debut i hoppningen.
Det var många promenader och till slut var det dags......
Första hoppningen var 20 cm och det gick hur bra som helst, helt felfritt.
De var så duktiga.
Sen kom 30 cm hoppningen och det gick lika bra det.
Fel fri ritt igen.
Jag fattar inte hur Thilda klarade av att komma ihåg vilken ordning hon skulle ta hindren.
Men hon fixade det och Fredrik förevigade det hela på film.
Så här fina och stolta var Thilda och River...
Efter all anspänning och nervositet gick luften ur både Thilda och River.
River var jätteglad över att komma hem till kompisarna igen och Thilda somnade i soffan hemma.
Slagna hjältar men de var superhjältar båda två.
Super duper tack Madde, Fredrik och Susanne för att utan er hjälp hade vi aldrig fått uppleva den här dagen.
Det märktes att Thilda var nervös också för hon fräste inte och spottade när hon blev väckt på morgonen.
Efter frukost och ihopplockande av diverse grejer så åkte vi för att hämta vår proffshjälp Madde.
Sen bar det av till Lindbacken för att hämta River.
Där pågick en febril verksamhet av borstande och putsande.
Att lasta in River i Maddes transport var inga som helst problem och sen bar det av till ridskolan.
Där fortsatte putsandet och flätandet av manen.
River var hur cool och lugn som helst i röran av nya hästar och ungar som sprang omkring överallt.
Så här fin blev han efter Thildas och Maddes omsorger.
Sen var det en lååååång väntan innan det var dags för Thilda och River att göra debut i hoppningen.
Det var många promenader och till slut var det dags......
Första hoppningen var 20 cm och det gick hur bra som helst, helt felfritt.
De var så duktiga.
Sen kom 30 cm hoppningen och det gick lika bra det.
Fel fri ritt igen.
Jag fattar inte hur Thilda klarade av att komma ihåg vilken ordning hon skulle ta hindren.
Men hon fixade det och Fredrik förevigade det hela på film.
Så här fina och stolta var Thilda och River...
Efter all anspänning och nervositet gick luften ur både Thilda och River.
River var jätteglad över att komma hem till kompisarna igen och Thilda somnade i soffan hemma.
Slagna hjältar men de var superhjältar båda två.
Super duper tack Madde, Fredrik och Susanne för att utan er hjälp hade vi aldrig fått uppleva den här dagen.
